Så undviker du korrosion i kabelanslutningar

När elektriska ledare ansluts i plintar eller skruvklämmor är materialvalet avgörande för livslängd och säkerhet.

Fel kombination kan leda till korrosion, ökande kontaktmotstånd och i värsta fall överhettning.

Här går vi igenom vad du bör känna till.

Material i våra plintar

Den terminalplint vi använder i OTAC-SW22T är uppbyggd av:

• Skruvar: Stål, zinkpläterade

• Fjäder: Fosforbrons, nickelpläterad

• Ledarklämma: Mässing, nickelpläterad

• Plast: PBT, flamsäker UL94V-0

Nickelpläterad mässing är en stabil kombination med kopparledare.

Zinkpläterade skruvar är mindre kritiska eftersom de inte ligger i direkt kontakt med strömförande ledare.

Lämpliga kabelmaterial

• Koppar: Standard och fullt kompatibelt.

• Tennpläterad koppar: Ännu bättre, motstår oxidation och fungerar väl i fuktiga miljöer.

• Aluminium: Rekommenderas inte. Risk för galvanisk korrosion och lösa anslutningar.

Undvik tennade trådar med lödtenn

Det kan kännas lockande att själv tennbelägga trådar med lödtenn, men detta är en dålig lösning.

Lödtenn är mjukt och krymper under tryck, vilket gör att skruvförbandet lossnar med tiden.

Detta är också förbjudet enligt gängse standarder (IEC/EN, UL).

Använd kabeländhylsor (ferrule)

För flertrådiga ledare är kabeländhylsor bästa valet.

• De pressar ihop ledarstråna till en kompakt yta.

• De är oftast tillverkade av tennpläterad koppar, vilket ger en stabil och korrosionsresistent kontakt mot plintens nickelpläterade klämma.

• De gör åtdragningen jämn och minskar risken för lösa anslutningar.

Slutsats

För säkra och hållbara installationer:

• Använd koppar eller tennpläterad koppar som ledarmaterial.

• Använd alltid kabeländhylsor på flertrådiga ledare.

• Undvik aluminiumledare och tennade trådändar med lödtenn.

Rätt materialval och metod minskar risken för korrosion och ger en stabil anslutning över lång tid.